VAB
I söndagsmorse vaknade jag av att Nelly var ledsen, när jag frågade vad det var så klagade hon på magont. Kände på hennes panna, som kändes sval, men tog ändå en temp. 39grader. Under dagen sov hon mest och när hon var vaken klagade hon direkt på magont eller ont i benen. Så jag förstod ju att vi skulle bli hemma igår, måndag. Under måndagen var hon feberfri och vid rätt gott mod. Så jag trodde nog i min enfald att vi skulle återgå till vardag idag, tisdag. Men på måndagskvällen återkom febern och snor och hosta avlöste varann. Så vi har varit hemma idag med. ;) Strax före ett ringde dom från skolan och sa att Wilma var hängig. Så det var bara att åka ner och hämta hem min stora tjej. ♥ 38,8 och värk i kroppen. Antar att det är influensa av ngt slag som drabbat mina skrotungar. Needless to say så blir vi hemma imorgon med. Iallafall jag och Wilma. Nelly har under dagen återgått till sitt vanliga spralliga jag. Och om inget inträffar under natten så får hon nog åka iväg till dagis så storasyster får lugn och ro här hemma.
Under söndagen fick Nelly en vetekudde att lägga på magen, den blev snabbt en snuttefilt för henne och med ungefär tio minuters mellanrum kom hon och ville ha den värmd. Stod ut med det hela söndagen, men igår bestämde jag mej för att det var hög tid för liten fyraåring att lära sig hur micron fungerar. ;) Så nu värmer hon den glatt själv. Hon förklarade för storebror Anton att; jag lägger in den, stänger dörren och trycker två gånger så blir den varm! Exakt så! Underbara lilla trollunge. ♥
När jag hämtade hem Anton och Elias från skola och dagis sprang dom båda två och tjatade om att dom också ville bli sjuka och vara hemma. Bevare mej väl! Försökte förklara att det vill dom inte alls, och inte mamma heller! Elias klok som få sa då; nä mamma, du måste ju jobba och tjäna mer pengar! Haha, eller hur. Eller så kanske jag bara vill att mina skrotungar ska vara friska och glada! ;)
Allt detta för att jag i lördags råkade säga att vi klarat oss igenom Vabruari utan en enda sjukdag. Att man aldrig lär sig! Håll nu alla tummar och tår för att vi snart ser slutet på detta. Jag menar, det finns en gräns för hur många dagar man kan vara hemma utan att bli nipprig! Iallafall för den här mamman. ;)