Mamman mitt i kaoset

Solen skiner, precis som den gjorde den där dagen för fem år sen.
När jag stod brud.
Och blev Stefans hustru...

Våran panna strejkade, så vi hade inget varmvatten. Så efter att jag bundit bröllopsbuketten så åkte vi hem till svärföräldrarna för att göra oss iordning där. Sen åkte vi tillsammans in till Örebro. Mötte upp pappa och Monica där. Det kändes pirrigt och otroligt vuxet på nåt sätt. Magen var större än störst, men passade bra i klänningen. Stefan var så fin i sin kostym...

Jag hoppas att jag alltid kommer komma ihåg vad jag kände den dagen.
När vi två blev ett.

Kärleken blir bara större och större. Den klarar numera nästan allt skulle jag tro.

Stefan är det bästa som hänt mej, han är mitt livs stora kärlek. Och jag kan inte tänka mej et liv utan honom där. Han är min styrka. Han är min bästa vän. Han är den jag vill berätta allt för. Den som kan trösta mej när livet känns svårt. Som förstår hur jag mår utan att jag behöver säga något. Han avslutar mina meningar och vet precis vad jag vill ha sagt. Han är den bästa pappan som finns.

Fem år har gått sen den där soliga dagen i maj. Snart nio år har gått sen vi blev ett par.

Vi har fått fyra underbara ungar. Vi har köpt hus, sålt hus. Och nu köpt ett hus igen. Och nu ska vi stanna upp. Här ska vi bo. Här ska vi leva. Planerna är många. Och att sitta på kvällarna i telefonen och fantisera, planera, fundera och göra upp planer för vårt nya hem är så roligt. Jag ser oss där när vi blir gamla och grå. Det vi fantiserar om med vårt hus ligger både i nutid men också mycket längre fram, när barnen är utflugna. Då ska vi göra ett stort kök och ett allrum med braskamin. Där vi kan sitta och värma oss när stormarna river utanför.

Vi skrattar mycket ihop. Det är viktigt. Beröring är också viktigt. Spänningen är viktigt. Förväntan är viktigt. Att lita på varandra är bland det viktigaste. Och att tro på varandra. Att ha kul ihop och att älska varandra. Varje dag.

Du är mitt allt. Den bästa och jag älskar dej så!


Idag ska vi bara äta en middag nästan på tu man hand. Nelly får bli med. Men i höst ska vi fira desto mer. Då ska vi ta en kryssning ihop med Pappa och Styvis. Det berättade Stefan för mej häromdagen. :) Gissa om jag blev glad. Det gör han för mej, för han vet hur gärna jag vill göra det. Men han lägger in sig själv med, genom att ta en hotellnatt mitt i kryssningen så han får lite land mellan båtresorna. Han blir nämligen lite sjösjuk.  ♥