Mamman mitt i kaoset

Jag är himla lyckligt lottad kommer jag på när jag står i duschen och låter varmt vatten strila över hela kroppen. Jag har precis sprungit på crosstrainern i ca 45minuter och duschen kom som en skänk från ovan (haha)! Iallafall, klockan sju låg alla tre barn och sussade sött i sina sängar utan att det föregåtts av några större bekymmer för mamman. Sen kunde jag lugnt ställa mig på  CTn och titta på "Biggest Loser", samtidigt som jag ger mej själv ett dyrt och heligt löfte om att aldrig låta det gå så långt. Jag klagar på min lilla bula. Men den är inte mycket att tjata om när man ser dessa individer som kämpar för överlevnad helt enkelt. För att ngn gång i framtiden kunna skaffa barn, eller för att få se sina barn eller barnbarn växa upp. Sen tycker jag ju att det är ens egen skyldighet att inte låta det gå sådär långt. För vad som än sägs så handlar det ju om en enorm överkonsumtion av mat och annat snask. Men jag blir så glad av att se programmet, att höra dom predika om hur mycket bättre dom mår, hur glada dom är över chansen etc. Jag skulle också behöva en personlig "jävel" som såg till att jag tränade ordentligt. Då skulle bulan vara ett minne blott! ;)

Sen har jag tre barn i låg ålder, som är så duktiga på det här med sömn. Som sagt, dom flesta kvällar är nattningen gjord på ca en halvtimma, då läser jag en saga för Anton och en för Wilma, och Elias får en flaska välling. Sen brukar jag inte höra ett knyst från rummen. Dom allra flesta nätter sover dom hela natten, men om någon av dom vaknar så är det snabbt gjort att få dom att somna om. Anton brukar man bara behöva bädda om, Elias vill ha välling eller napp, och Wilman vill bara att man lägger sig hos henne så sover hon på två röda. Sen önskar jag bara att Elias skulle kunna gå med på att sova till klockan 7-8, men nu är han inställd på klockan sex eller strax därefter. Men det är en fjärt i rymden när man får sova hela natten.

Anton vaknar faktiskt oftast först, men det märker man oftast inte ens, för han bara smyger sig ner i soffan och sätter på en film eller en barnkanal, sen sitter han där tills man kommer upp eller han börjar bli hungrig. :) Om inte pappan är hemma förstås,l för då vill han mysa/leka/bråka med honom. men det lider ju inte mamman så mycket av!

Jag har en fantastisk familj.
Dom dagar när det känns mindre bra hjälper det att komma ihåg det!

All min kärlek till er! Alltid.