Mamman mitt i kaoset

 

Jag är av naturen en ganska lat person. När det kommer till träning. Jag ger lätt upp och ser ursäkter för att slippa göra ngt. Kanske inte precis i början, då kan jag till och med tycka att det är rätt så kul. Men jag tröttnar fort och soffan lockar oftast mer. 

 

Så varför skulle det bli annorlunda den här gången? Ja, jag vet faktiskt inte. Det kanske det inte blir, men jag hoppas det! Jag känner mej trött på en mage som är ivägen så fort jag sätter på mej kläder, på lår som mest bara dallrar, på flåset som kommer efter ett par minuters promenad och framförallt är jag trött på min egen apati. 

 

Jag och Emma, svägerskan, började lite smått med promenader förra veckan, en lättare jogg i spåret, i måndags så åkte vi och gick trapporna i Kvarntorp. Igår blev det en rask kvällspromenad med avslutande jogg. Och idag förvånade jag mej själv genom att faktiskt fullfölja det jag satt mej ut för att göra. Jag joggade/gick raskt spåret efter att jag lämnat av barnen på förskoleklass och förskola. När jag vaknade började mitt inre tugg; hua vad trött jag är, jag skiter i det här, åk hem och lägg dej på soffan istället! Men samtidigt fann jag mej själv i full färd med att ta på joggingkläder och skorna?! Antar att mina jag inte riktigt är överens?! ;) 

 

Josse vill att jag ska följa med på militärträning på söndag. Hela mitt inre skriker; är du galen! Det kommer aldrig gå. Du kommer bli till åtlöje etc etc. Men ändå så känner jag att det där vill jag prova! Jag tror att för att jag ska fortsätta så måste det bli variation, så på söndag hoppas jag att bror är snäll och lägger barnen så jag kan åka iväg och se vad det är för ngt. Tuffft som sjutton har jag hört talas om. ;) 

 

Jag försöker också göra planken, herregud, vem kom på den djävulsövningen?! Jag klarar numera 40sekx3. Närmaste mål där är en minut per gång. Och så försöker jag träna ryggen samtidigt. Och dom allra flesta gångerna kommer jag t.om ihåg att stretcha efteråt. ;) 

 

Jag börjar nu. 

Det ska bli ordning på den här kroppen nu. 

Mina mål är; 

För mej är det viktigt att jobba mot ngt, att ha mål att se fram emot. Att pressa mej själv. Att känna glädjen i det jag gör. Att lära mej att motionera ensam (även om det är väldigt trevligt med sällskap så går det inte alltid och då är det annars lätt att ta till ursäkter).