Sthlm Fields
I fredags så var det äntligen dags att fara upp till Stockholm för att se Metallica rocka hårt på Sthlm Fields. Oj vad vi har väntat och längtat. Vi åkte buss den här gången. Och med oss var Stefans bror Ante och en vän till honom, Johan. Lagom som vi var framme i hufvudstaden så öppnade sig himlen och regnet öste ner. Vi bestämde oss för att hitta ett ställe att äta lunch på, vilket vi givetvis inte var ensamma om. ;-) Efter en tio minuters väldigt blöt promenad så hittade vi ett trevligt hak med lockande lunchmeny. Framförallt var det under tak vilket lockade mest av allt! Jag beställde in ett glas vitt och en afrikansk fiskgryta som smakade underbart! Serverades ihop med vitlöksbröd och gyllengul aioli. Grabbsen tog fläskhare och öl.
Här blev vi sen sittande till halvsju då vi vandrade ner till festivalområdet. Löste in biljetter mot armband så vi kunde komma och gå, Johan testade en toalett och sen insåg vi att köerna till mat var hysteriskt långa. Så vi gick ut igen och åt istället på McDonalds på Fältöversten, :-)
Väl tillbaka på festivalområdet så styrde vi kosan mot konserttröjorna. Det måste man ju ha! Krängde på mej min över den jag redan hade på mej. Lätt och smidigt. Och sen var det dags att gå mot scenen och leta reda på Stefans jobbarkompis som var på plats. Marcus och Monica, som vi om några veckor ska åka och hälsa på! Dom bor i Kluk, ca sex mil väster om Östersund. Jisses vad kul att komma lite uppåt i landet!!
Vid 21tiden startade konserten med Master of puppets. Och mot slutet kom mina två favoriter efter varann. Nothing Else matters och Enter Sandman. Så.jäkla.bra! Över lag var det en grymt bra konsert och med tanke på att scenen var nere i grytan så hade man bra sikt även om vi stod rätt långt ifrån. Ljudet blir väl inte helt optimalt när det är så öppet. Men man kan ju låtarna vid det här laget så man kunde skråla med bra ändå. ;)
Bussresan hem var sådär, man blir ruskig stel av att sitta i timtal på buss. Till slut vet man liksom inte hur man ska sitta för det värker i både ben och rumpa.. Fast ingen av oss hade orkat köra så det var det bästa alternativet! Martina var snäll och kom in och hämtade oss. <3 Och väl hemma sov vi innan någon hann säga Häpp!