Mamman mitt i kaoset

 

Blev lite paff när jag vaknade imorse och upptäckte att det fallit en del snö under natten. Är ganska dålig på att kolla väderappen så för det mesta låter jag mej helt enkelt bli överraskad. ;) Tack och lov var det lätt snö så det gick på ett kick att borsta av bilen. Under gömde sig lite is, men det var snabbt avklarat det också. Barnen kom i tid till fritids, den här veckan har dom gått in själva, så åker jag vidare till dagis och dumpar Nelly, kortar ner lämningstiden en del. Vilket är skönt. Men om ngn av dom uttrycker att dom vill att jag ska med in så gör jag givetvis det. Det viktigaste för mej är att jag lämnar alla fyra vid gott mod. Någon enstaka gång kanske det inte går. Men det gör bara att jag sen mår såligt under dagen. Så det försöker jag undvika till varje pris. Tack och lov tillåter mitt jobb att jag inte kommer på exakt utsatt tid och de flesta av mina kunder är väl medvetna om att jag har barn och att lämning på morgonen ibland kan dra ut på tiden. ♥

 

Arbetsdagen har gått i ett flygande fläng, startade med en kopp kaffe och hjälpte en kund att göra sig iordning inför ett tandläkarbesök, därefter var det städ, tvätt och strykning. Vidare till nästa kund, städ och tvätt och gos med katt, hos sista kunden var det dags att handla och så avslutade jag arbetsdagen med en kopp kaffe och en finsk pinne. Strax före tre styrde jag kosan hemåt och hämtade upp skrotungarna. Mitt humör sjönk drastiskt när jag insåg att Wilma var ute och sprang utan några som helst ytterkläder, dom hängde nämligen inne på fritids, där hon inte var! Hon var på andra sidan skolgården i gympasalen. När jag konfronterade en av personalen om vad Wilma egentligen haft på sig när hon gick dit fick jag ett "jag vet inte" komplett med en axelryckning till svar. Talade sakligt och lite vasst om att det är inte ok för mej när det är nollgradigt ute. :(  Precis efter det kom Wilma springande över gården och fick sig en skopa ovett. Blir så trött på känslan av att personalen inte bryr sig. Just det här med kläder har varit uppe på tapeten under flera läsår och ingenting förändras. Jag tycker inte att det känns som för mycket begärt att man som personal med ansvar för X-antal barn ser till att dom klär på sig när det är kallt ute. Men svaret har otaliga gånger blivit att dom inte kan ha koll på alla, och att barnen ska ta eget ansvar. Eget ansvar är bra, till viss del, men när man har att göra med 6-7-8åringar kanske det är för mycket begärt? Tycker att det känns slött!

 

Nåväl, med ett utbrott ur systemet följde Wilma med en kompis hem och vi andra åkte hemåt, Nelly ylandes över orättvisan i att Wilma får leka med kompisar JÄMT och inte hon minsann. Väl hemma blev hon etta på dosan och lugnet la sig. ;) Elias och Anton åkte iväg på pyssel och i samma veva dök Emma och Felicia in. Maken också och efter en stund även Rikard. Jag hade lagat torsk med äggsås, potatis och kokta morötter. Alla utom Emma lät sig smaka och svågern norpade även åt sig en portion med isterbandslåda. Tror det vart uppskattat. Felicia hade ätit hemma, men ville ändå smaka lite. Efter maten tog vi en kopp kaffe och ett parti yatzy medan småtjejerna lekte på övervåningen (ovanvåningen, vad heter det egentligen, eller är det ok med båda?).